Hiphop är en genre som man antingen älskar eller hatar. Hiphop började sitt liv under namnet “disco rap”. Hiphop och kulturen som skapades med musiken uppstod i New York under 70-talet.

Med andra ord är Hiphop både ett relativt nytt kulturfenomen och en musikstil som förändras väldigt snabbt. 1984 förändrades Hipop-musiken drastiskt. Hiphop hadde tidigare ett gladare, mer komiskt meddelande. Nu förändrades den till att bära aggressiva sociala och politiska budskap. Här är det viktigt att nämna kvartersgängen i USA, som med goda syften formades för att skydda familjer och vänner i de egna kvarteren när livet blev tuffare och mer våld hotade de fredliga innevånarna. Gängen använde rap-musik för att skapa en identitet och för att sprida budskap. När sedan gängen lämnade sina fredliga syften bakom sig, och istället blev blodiga, krigande droggäng ändrades hiphop-musiken igen. Gängkulturen och hiphop-musiken smältes samman.

Så vad är skillnaden mellan rap och hiphop egentligen?
Denna fråga är något många entusiaster debatterar ändlöst! En del tycker att all hiphop egentligen är rap, men att all rap inte är hiphop! Andra tycker att hiphop är en livsstil, medan rap är en musikstil. Vi gillar ju att märka saker med stora etiketter, men rap och hiphop har aldrig varit två begrepp som är helt skrivna i sten. De blandas med varandra och tar influenser från helt andra genrer. De blir något nytt varje gång en ny sång eller ett album kommer till, varje gång en artist lyssnar på någon annan artists musik eller får en ny idé när han sitter bredbent i sin Hummer-truck.

Trender
Muskler, bling bling, flashiga bilar, feta pengar och nattens bästa strippor i brallorna verkar vara en genomgående trend som uppstått de senaste fem åren. Porr i musikform, mördande, repeterande hyllningar till partyn där champagnen rinner ner från väggarna, där alla “babesen” kan smälta isen i glasen. Drogen MDMA, ecstacy eller “molly” är det senaste trendordet i hiphop-texter. Vad hände med hiphop som gav ett budskap värt att tänka på? En medveten hiphop. Kommer den tillbaka? Vad är nästa trend? Ingen vet!

Vad är det som är så speciellt med musik? Hur kan något så enkelt helt ställa om vårt humör, vår inställning till världen, förbättra vår tillit till oss själva och få oss att tro på att vi kan påverka våra omständigheter?

Musik som psykologiskt verktyg
Visste du att musik kan hypnotisera? Japp, det är sant! Varje gång vi fokuserar på något vi verkligen njuter av och verkligen tycker om blir vi lite hypnotiserade.

Musik har en enastående förmåga att engagera och påverka våra känslor. Det är en mycket gammal idé att musik uttrycker känslor, men varför skapar musik känslor i oss?

Svaret ligger i empatin. Normalt sett känner vi empati och lever oss in i andra människors situation när vi ser dem skratta, gråta eller dansa. Man kan säga att inlevelserik musik är mycket nära detta exempel. Istället för att se en skådespelare på scen lyssnar vi till en musiker eller en grupp som framför sin musik. Det är inte en så lång väg till att tänka sig att inlevelserika rytmer kan leda till att vårt empatiska system föreställer sig andra människor eller sig själv i rytmen.

Vad händer då med denna empati? Oftast leder det till synkroniserad rörelse. Du kanske sitter vid ett skrivbord just nu, lyssnar på din favoritmusik och trummar rytmen mot bordet med ett finger? Du kanske inte ens är medveten om att du rör på din kropp till musiken du lyssnar på. Musiken går rätt in i ditt djupaste plan och påverkar dig på nivåer du inte ens visste om. Dessa egenskaper som musik har kan användas för att slappna av, för att fokusera eller för att medvetet förändra din attityd eller ditt humör på en dålig dag. Kanske kan du till och med få en ovän att känna sig lite sämre med rätt musik?

Hiphop kom till Sverige under första halvan av 80-talet och var då en ganska lokal företeelse i framförallt Stockholm, men blev allt populärare genom artister som Neneh Cherry och Rob ‘n’ raz i slutet av årtiondet.

På 90-talet växte genren, både med fler svenska akter, samtidigt som hiphop kommersialiserades stort i andra delar av världen, framförallt i USA och England. I och med att kommersiella kanaler som MTV började få stort genomslag, och de flesta svenskar skaffade sig kabel-tv, fick hiphop och andra relativt nya genrer större spridning. Den svenska gruppen The Latin Kings blev mycket populära, och fick stort genomslag, både för deras musik, och som representanter för hur livet var i Stockholms förorter. Leila K, Infinite Mass och Looptroop var andra exempel på uppmärksammade grupper vid den här tidpunkten.

I slutet av 90-talet exploderade sedan svensk rap med artister som Petter, Thomas Rusiak, Ken och Feven, som alla låg på listor och sålde många skivor. Nya hiphop-artister dök ständigt upp och fick mycket speltid på radion och genomslag i media. Journalisten och musikkritikern Fredrik Strage skrev 2001 boken ”Mikrofonkåt”, som var en berättelse om den svenska rap-historien, samt en analys av nutida svensk hiphop.

Svensk rap genomgick sedan några svårare år, dels på grund av att genren blev så trendig under några år, och kanske större än vad som egentligen var rimligt, men också på grund av att skivförsäljningen över hela världen började minska kraftigt, i takt med att fildelningssajter blev populära.

Idag mår svensk rap bättre och flera artister som Henok, Timbuktu och Adam Tensta har fått en hel del speltid i radio, och även blivit uppmärksammade utomlands. Många artister har också börjat mixa stilar och det finns flera som använder hiphop som element i sin ljudbild, även om de kanske egentligen inte är rappare.